Eva-Greta med besättning: På storviltsjakt i Hanöbukten

I trollingbranschen är fisket efter vandringslax under vår och sommar att jämföra med älgjakten. Många och långa pass i väntan på den/de STORA…Längtan efter ylande rullar som i accelererande tempo töms på lina är en beroendeframkallande personlighetsstörning hos många trolling-fiskare och ett bra - om än inte 100 procent - motmedel mot den ”trolling-koma” som infinner sig efter flera timmar, ibland dagar utan hugg.

Sedan ett antal år tillbaka är Hasslö i Karlskrona skärgård både mitt och andra ”storviltsjägares” resmål under de ”heta” veckorna 18-20. I år var veckorna 18 och 19 både vädermässigt och fiskemässigt heta och många feta och fina laxar synade då durken, fotades och återutsattes. Frysbox-eran är över och vild fisk med så kallad fettfena i behåll mellan rygg – och stjärtfena ska återutsättas oavsett fiskens skick.

Efter att ha fiskat i flera år med en Buster Magnum bestämde jag mig under förra hösten för en ALUKIN CR 850. Mina önskemål var fortsatt underhållsfritt aluminium, rejält och praktiskt akterdäck med ”slussar” för att lätt komma åt vid håvning och av/ombordstigning, rejäl hytt med värme och två fullängdskojer och möjlig att traila. Med avtagbara spöhållare och djupriggar på aluminiumskenor är det också lätt att konvertera Eva-Greta till en utflykts/weekendbåt.

Med sedvanlig förväntan ställdes kosan mot Blekinge lagom till rejält väderomslag v 20. Sommarvärmen förbyttes till vintertemperaturer i kall och kraftig nordvästlig vind. Eva-Greta gnydde otåligt efter lång vägtransport, men blev snabbt på bättre humör i den uppfriskande sjöhävningen ackompanjerad av två drivankare. Trots exemplariskt uppträdande från Eva-Gretas sida lös laxen med sin frånvaro och dagen efter var vi inblåsta då vinden hade ökat ytterligare i styrka. Ingen bra start, men skam…

Tisdagen bjöd på V 6-9 m/s och Eva-Greta fick starta dagen med att stånka motsjö ca 10 distans. Vi satte våra spön på gamla beprövade positioner, men betesfisken (storspigg och sill) var som bortblåst…Vi bestämde oss för att fiska oss inåt mot land och timmarna gick utan att något hände. Som alla trollare vet så gäller dock principen att ju längre tid utan hugg (givet fiskande beten) så kommer man allt närmare just ett sådant.

Mycket riktigt. Sent på eftermiddagen signalerar ett yt-spö ett kraftfullt hugg. Av tempot att döma är det inte heller någon av alla näbbgäddor som terroriserat våra beten tidigare under dagen. Klart skepp – äntligen lax på gång! Adrenalinpumpen går på högvarv när brandmästare Larsson greppar spö´t. Linan sprutar ut i ett rasande tempo och övriga besättningsmedlemmar tittar nöjt på. Ganska snart inser vi dock att något är väldigt fel. Hoppande lax i all ära, men linan pekar konstant 45 grader upp i luften - MÅS. Glädje byts till oro för den stackars fågeln som efter så varsam hantering som möjligt kan krokas av och flyga vidare, men skam den…

Onsdag morgon är Eva-Greta och besättning matchklara på nytt. Dubbla insatser och vi drar 20 distans ut för att fiska bland nytto-trafiken vid den så kallade 60 meters kurvan. Bra ”fiskvind” runt 5 m/s och i med prylarna. Några nyfikna sälar beskådar ”spektaklet” på behörigt avstånd. Ve och fasa för en sådan på kroken, men de är onekligen bra indikatorer på betesfisk/predatorer i området. Strax efter det att det sista djupriggsspöt är satt ”smockar det till” på babords djuprigg 7 m ner. Jag greppar spöt reptilsnabbt och konstaterar fast fisk. Spöt bockar häpnadsväckande tungt och jag tänker att 7 m ner utesluter torsk och definitivt mås. Måste vara lax. Den är nästan omöjlig att bromsa trots att vi drar ner farten till ett minimum. Tycker efter ett tag att den känns ”livlös” och tvivlet smyger sig på. Efter att under cirka 20 minter ha drillat och krokat loss en stor svart sopsäck (som inte återutsattes) började livet kännas orättvist, men skam den som ger…

I hopplöshetens stund fräser det plötsligt till på ett av yt-spöna. 150 m lina i ett nafs och definitivt hoppande lax i andra änden! Självförtroendet återvänder raskt och efter ca 15 min kan en fin vildlax på ca 10 kg håvas och återutsättas. Dagen fortsätter med några mindre laxar och självklart ett gäng näbbgäddor, men nollan är definitivt spräckt.

Planerad halvdag och hemfärd vid lunch på torsdagen. Uppgång tidigare än tuppen och Hanöbukten visar sig från sin allra vackraste sida. Vi bestämmer oss för att fiska landnära och får en mindre lax innan alla spön är ute. Under förmiddagen drar en 9 kg fenklippt lax på en av djupriggarna som vi behåller och när vi runt 11-kaffet vänder fören mot hamnen på Hasslö når en av rullarna på taket snabbt höga C. Vi får förmånen att fighta resans klart starkaste lax under ca en halvtimme innan den tackar för sig och vi konstaterar att det iallafall slutade bättre än det började. Som sagt – skam den som ger sig!